för och emot.
det är nu man inser en nackdel men att va själv och bo själv (ja förutom det där med att bli inlåst på toan och dö en långsam död)
-man borde helt enkelt ha en karl som kunde betala för en... (fast alla karlar är så jävla snåla...)
dö dö döööö.
fan, är så jävla besviken på mig själv. aldrig någonsin i mitt liv tappar jag bort nått. jag måste ha full kontroll över mina saker, ordning och reda, men va fan händer? jag har tappat bort mitt visakort och leg. fanfanfan, vart kan jag ha tappat bort det? helt sjukt. och så tar det fem dagar att få ett nytt, kul att man åker till karlstad på lördag...
tres bien
jag har idag laddat upp foton och ätit godis. godiset åt jag mest för att jag inte hade nått annat till frukost. nu börjar jag få ont i huvudet och är sjukt trött. tror det är för att jag just bara ätit godis. och ändå fast lagt in och upp tusen foton har jag ändå inte hunnit med parisbilderna. men paris va fantastiskt. helt underbart, nästan vår och man kunde sitta ute med en cafe noir! skulle kunna tänka mig att bo där..
att allt det bästa inte hänt än.
det känns lite dött i tankesmedjan just nu. jag jobbar, tränar, gör dåliga matcher, undrar varför jag ens spelar innebandy, undrar över smärtan i foten, skjuter upp allt jag egentligen behöver göra, jobbar lite till. just nu lever jag för att åka till paris nästa torsdag, åka till berlin i sommar och åka till vietnam i jul. tackskanihahej.
musiken slutade aldrig
ikväll känner jag för att dricka vin och lyssna på håkan hellström och prata och berätta allt man känner. men istället sitter jag här och kollar på mina växter i fönstret som dog inatt för att fönstret va öppet. jag dog lite oxå när jag vakna imorse och kände att det hade vart öppet hela natten.
har haft en bra helg. bättre än på länge faktiskt, trots att vi förlora. det är så jävla trist att det ska avgöras av domarinsatsen, igen! men jag släpper det nu. har lovat mig själv att sluta bli uppgiven och frustrerad.
nya visioner
ibland känner jag att jag lever och håller hoppet uppe bara för att jag har bestämt mig för att komma härifrån. dagarna går sakta men veckorna går fort. jag vill flytta nu men blir stressad av att tiden bara springer iväg. sen slog mig tanken, tänk om allt skiter sig? att jag blir kvar fast jag inte vill, lever samma liv, samma saker varje dag fram och tillbaka. då blir jag rädd. jag måste börja planera!
danmark
har funderat lite över min kärlek till danmark, eller främst köpenhamn.
-första mötet var i gymnasiet när vi va på modemässa, åt mexikanskt och leta hela kvällen efter netto så vi kunde köpa billigt vin.
-andra danmarksminnet är henke. heta henke i indien, han var en fin guide, trots lite svårigheter med att höra vad karln sa. men vi nickade som om vi förstod och log över hans skönhet.
-senast i köpenhamn var förra hösten. jag älskar staden, jag älskar dom fina husen. jag funderar på att åka dit efter sommaren, nån som är på?
är det såhär livet ska bli?
upplever möjligtvis den tråkigaste perioden i mitt liv just nu. det är skit att jag känner så, jag brukar försöka se saker positivt men det går inte längre. har vart helt trött och utslagen i en vecka nu och kryddar det med lite feberperioder. har ingen aptit och lagar aldrig mat längre. jag önskar på ett sätt att jag bara kunde dra idag, samtidigt som jag inte orkar med allt som måste fixas.
kraftlös..
kanske dags att hälla i sig lite kaffe för att bli människa igen. igår sov jag hela dagen, hela jävla dagen. totalt utslagen. fick i mig typ tio vindruvor på morgonen, sen tvinga jag i mig lite gröt runt 22... nu är jag helt kraftlös men jobbet kallar.
röda kvarn
jag ska åka till paris och träffa en het fransman!!!!
tröttare än tröttast!
nu är jag tillbaka, lite mindre bitter men helt galet trött. intalar mig själv att det är för att jag inte druckit nått kaffe idag. men jag har ju sovit fjorton timmar inatt. helt sjukt, jag somna kl 21, när hände det senast?
att vråla ut sin ilska!!!!
ingenting fungerar ju fan som det ska just nu!!!!!
jag orkar inte med denna dator längre, får psykbryt snart. den dör, hela tiden. och så här seg har den aldrig varit. varför känner jag ingen med ett brinnande datorintresse? jag behöver HJÄLP! jag försöker att förstå hur man kan fixa det själv men dör av denna seghet och har inget tålamod för att vänta. och när datorn då dör tre gånger om dagen känns det ju sådär värt att försöka göra nått? det va dagens första problem. över till det andra:
när jag väl tar mig mod till att ringa vårdcentralen är kvinnan bitter och berättar att det där är nog inget man kan göra nått åt... nehe, men ni kanske borde kolla på det först? får vänta en vecka och kommer väl dö av mina tankar fram tills dess. när jag ändå är där kanske dom borde kolla på min fot? för vad har hänt i mitt annars så perfekta liv? för första gången i min innebandykarriär har jag blivit skadad. det är ju för fan ett skämt! den här säsongen är ett skämt, småskadad hela tiden. är så jävla besviken att jag knappt kunde va glad över segern.
så, det va dagens hets. återkommer förhoppningsvis lite mindre bitter en annan dag.
jag skulle behöva ett utbrott, ett psykbryt.
för att bättra på dagens dos av ångest insåg jag precis att jag fyller tjugofyra om fyra månader... en jävla mellanålder sas det igår. en jävla dålig mellanålder. antingen är alla tretti +, har livet klart, barn på väg och giftemål. eller så dom nitton-tjugo, tar livet lätt och har sjuttonåriga småtjejer...
jag orkar fan inte mer, jag vill ha min livsglädje tillbaka tack. och för det har jag en plan...
wääääh
hur förändrar man sitt liv för att slippa denna ångest som ständigt kommer på besök?
att hitta inre frid.
på något underligt sätt känner jag mig lite nöjd, nöjd över något jag inte riktigt vet. förutom att anna hittat världens bästa harry potter-kurs, sjuuuukt nördig men jag är ju nörd oxå! sen är jag nöjd över att kunna stå emot. nöjd över att inte gråta ut sina känslor. nöjd över att hellre somna arg än somna besviken. nöjd över att inte jobba ihjäl sig, att faktiskt ha två lediga dagar i veckan. att kunna ge den tiden till att styra upp mitt liv. nöjd över att jag faktiskt lär mig av mina misstag fast dom sliter i mig och skriker att jag ska göra om dom.
sen är jag mindre nöjd med att jorun, mamma och pappa skrämmer upp mig med att jag ska behöva snitta upp hela fingret så att nått jävla sjukhus ska "fixa till det" sluta skrämma mig! jag har redan dödsångest.men jaa, jag får väl helt enkelt ta och ringa vårdcentralen om det inte blir bättre. vänta några dar, ett par veckor....nån månad???
har hälsat på oskar idag, hur kan ett barn va så litet? och lekt med mandy nån timma, sen klarar man ju inte mer? aldrig stilla, aldrig lugn, aldrig göra en sak i taget. hur ska man klara av att ta hand om barn, hur orkar man? men det här trodde ni aldrig ni skulle höra från mig: jag gillar barn. jag gillar mina syskonbarn <3
sen är jag mindre nöjd med att jorun, mamma och pappa skrämmer upp mig med att jag ska behöva snitta upp hela fingret så att nått jävla sjukhus ska "fixa till det" sluta skrämma mig! jag har redan dödsångest.men jaa, jag får väl helt enkelt ta och ringa vårdcentralen om det inte blir bättre. vänta några dar, ett par veckor....nån månad???
har hälsat på oskar idag, hur kan ett barn va så litet? och lekt med mandy nån timma, sen klarar man ju inte mer? aldrig stilla, aldrig lugn, aldrig göra en sak i taget. hur ska man klara av att ta hand om barn, hur orkar man? men det här trodde ni aldrig ni skulle höra från mig: jag gillar barn. jag gillar mina syskonbarn <3
okej, jag kanske borde ha sytt ändå...
okej, fingret börjar läka, det ser ganska okej ut och gör inte så ont. men! jag får tydligen men för livet ändå, jag kan inte räta upp det!!
normal hand: onormal hand:
ingen alkohol, lova mig det/ birgitta wästberg
mitt beroende har gått från vin till panodil till att titta på tre kronor. vin plus tabletter lät ju jävligt ostabilt, men ni vet vad jag menar. tre kronor är så underbart, nostalgi. klimax och bimbo, reine, mälarkungen. jag älskar dom allihop. dessa dvd-boxar räddar mina uttråkade ensamma kvällar.
det här är inte jag!
det kryper i kroppen på mig. jag måste göra nått. nånting måste snart hända innan ångesten tar över helt. det här är inte jag, att vara såhär..
klimax är en fin kille.
hur lång tid ska det ta att städa en lägenhet på 35 kvm? jag har en kärlek till att slänga saker. att rensa bort skit som inte behövs. rensa ur sin ångest. men jag har ändå inte hunnit rensa garderoberna eller försökt rensa duschen som det tydligen är någon form av stopp i. som belöning kollar jag några avsnitt tre kronor. så jäkla gött!
aldrig nöjd, jag är aldrig nöjd.
ska ta en kaffe och försöka bli nöjd över livet. whaaaaa. men det är svårt när det känns som man skulle kunna sova en månad, en efter en försvinner mina singelvänner, eller när man inte hittar tiden för nått annat än att jobba, ta sig fram&tillbaka från jobbet och vänta på tåg som aldrig kommer. men nytt år betyder mer jobb i norrköping. det är bra för jag är trött på att pendla i denna vinterkyla. men jag gillar ju linköping. kluven tjej. jag ändrar mig om mina framtida val typ varje vecka. först hade jag bestämt mig för att flytta till linköping. sen börjar jag fundera på båstad igen. veckan efter det är jag mer än sugen på karlstad. finns ju inget som håller mig kvar här egentligen? förutom jobbet då, jävla jobb. varför är du bra?
/aldrig nöjd tjej.
