hela livet var ett disco...

jag fick en sån jävla härlig känsla av saknad nyss. jag tänkte tillbaka ett år, vi sitter hos anna a och har grupparbete för skolan. ingen orkar nått eller ingen fattar nått om personalscheman eller resultaträkning så vi sitter bara och pratar skit och dricker kaffe som anna a har förberett. jag saknade den där känslan som vi hade. vi var som en liten familj. anna a som var mamma och brydde sig om alla. leine som är så söt och blev tjockare och tjockare. ilda som är administratören av oss och har koll på det mesta. diana som är allmänt lost och berättar om sin stora feta förlovningsfest. lina som berättar att jakob är med i brödraskapet... jag som sitter och rättar särskrivningar eller stavfel såsom shark sallad (chark/sallad). vi hade det så himla mysigt. jag saknar norrkan-gruppen men jag saknar absolut inte den skolan.