hela livet var ett disco...

gud, jag kommer på mig själv med att sitta och läsa totalt ointressanta bloggar. riktigt tråkiga faktiskt. är det för att jag är ohälsosamt nyfiken? jag blir ju bara så satans uttråkad av mig själv. är aptrött, men så fort jag lägger mig så blir jag pigg. helt slut i kroppen men huvudet vill liksom inte va med i samma takt.

nu får det fan vara nog! särskrivningar överallt! på bloggar, facebook, hemsidor, cv:n, mail.. är folk så jävla kassa på att skriva? ser ni inte när det blir fel? det är inte okej att särskriva kassamedarbetare.. (kassa medarbetare?) ser inte folk hur otroligt jävla fel det blir? även mia skäringer särskriver, det gör ont i mig att läsa, hallå! du är ju min idol!!!

senaste veckorna har innebandyn känts ganska uppgiven och tråkig. för första gången orkade jag inte riktigt bry mig om resultatet. innebandyn hade börjat kännas jobbig istället för kul. men vi vann idag! vi vann faktiskt och spelet såg ganska bra ut för att bara ha gjort två träningar med nya spelsystemet. kfum vann, vi hade roligt och jag petade in några returer. allt såg ut som vanligt, gamla vanliga hederliga kfum. så trots att det är söndag känner jag mig ganska nöjd. ganska, helt nöjd blir jag aldrig...

och som nått slags tecken på att norrkan-gruppen ses för sällan dyker anna a upp i sin vita bil idag när jag skulle åka hem från jobbet! hon såg mig, vände, hämta upp mig och körde mig hem. precis som den mammi hon alltid är. tyvärr så berätta hon att hennes son som jag tänkte bli ihop med när han blir stor, (han är 17 nu) har skaffat tjej. hehe, lille gubben...

jag fick en sån jävla härlig känsla av saknad nyss. jag tänkte tillbaka ett år, vi sitter hos anna a och har grupparbete för skolan. ingen orkar nått eller ingen fattar nått om personalscheman eller resultaträkning så vi sitter bara och pratar skit och dricker kaffe som anna a har förberett. jag saknade den där känslan som vi hade. vi var som en liten familj. anna a som var mamma och brydde sig om alla. leine som är så söt och blev tjockare och tjockare. ilda som är administratören av oss och har koll på det mesta. diana som är allmänt lost och berättar om sin stora feta förlovningsfest. lina som berättar att jakob är med i brödraskapet... jag som sitter och rättar särskrivningar eller stavfel såsom shark sallad (chark/sallad). vi hade det så himla mysigt. jag saknar norrkan-gruppen men jag saknar absolut inte den skolan.

okej, det är apor överallt. apor i aftonbladet, apor i dokumentärer, apor som äter upp sin ägare. dom förföljer mig fan...

det är nästan så jag börjar gråta av ilska när jag läser aftonbladet och vad SD står för:

okej. nu är det inte okej längre. jag lyckas alltid kolla på klockan när den är 11.11 eller 22.22. det är helt jävla sjukt hur ofta jag prickar in den tiden!!

jag har alltid haft dödsångest, jag är liksom rädd för att dö. så fort det hugger till i hjärtat tror jag att det är en hjärtattack på gång. och nu har jag även blivit rädd för att åka tåg. det händer så mycket tågolyckor nu. och vad händer idag? jo, tåget hem från linköping kör på en älg! en jävla älg! hade nöjet att få sällskap av jorun på tåget:

och för första gången på länge känns tom. innebandyn jobbig.....

måndagsångest, tisdagsångest, onsdagsångest.. jag är inte gjord för att va ledig. för mycket tid för ångest då, och lika bra att jobba. får ångest av helgen, helgen som kommer, sms, innebandy och för första gången har jag fått ångest av F13. och för att jag sitter och väntar på nått som inte kommer hända...

nu har jag ett pressat tidsschema. jag har en ledig dag och hitills har jag tillbringat den med att köpa present till apan och fikat med marra. nu återstår fyra timmar innan det ska fikas med jenny gånger två samt kolla på innebandy. på fyra timmar tänkte jag städa och laga mat. men istället slängde jag mig på soffan och drog på ebba och didrik från 1990. vilka jävla barndomsminnen!! nu får vi se om det är lika bra 2010 som det var 90-talet. tvivlar på det...

inställd träning. igen. fan ta er som inte kunde träna. det är så jävla skittråkigt att va ensam. och det är så jävla skittråkigt att alltid vara den som ska styra upp saker. jag orkar inte mer och nu vart det här ett jävligt bittert inlägg men det är för att jag är bitter idag.

jag har varit ett jävla söll idag. sovit bort hela dagen och inte gjort ett skit. har lämnat lägenheten en gång när jag gick och köpte en cola. jävligt värt. sjukt onödigt att sova bort den enda lediga dagen på veckan!

lagfest med KFUM slutar alltid likadant...

sjuttio dagar kvar till harry potter! jag är så jävla peppad! sitter och kollar trailern om och om igen.. nöööörd!

häromdagen när jag cyklade från jobbet till tåget krockade jag med en annan tjej på cykel, haha. det va ganska roligt. jag var ganska trött och borta i huvudet, men jag kan nog med samvete säga att det va hennes fel. hon kom i en jäkla fart fast det var vid ett hushörn. där krockade vi iaf med varann, jag körde rakt in i hennes hjul. hon vart nog ganska chockad och jag skrattade. ingen vart skadad men det som är mest ironiskt är att precis vid denna stund kom en ambulans vid övergångsstället. gud ville väl vara förberedd liksom...

allt som jag planerar denna vecka ställs in. ingen dejt med kristin idag, ingen match imorn, ingen ledig dag imorn, (varför va ledig när man kan jobba) min träff med jorun på torsdag kommer säkert skita sig. jag som skulle bjuda jenka på mat imorn och tvätta. men det är tydligen sånt som inte hinns med när man har ett jobb... fan ta den som ställer in lagfesten på lördag!

jag har en vän (som har valt att va anonym) som har erfarenhet av singellivet. den här personen är väldigt rolig och har gett mig många nya råd, haha. personen berätta att det finns tre typer av singelkarlar;

det snackas om att va nöjd efter 3-1 mot Linköping IBK, men jag är aldrig nöjd! och jag är inte nöjd med mig själv när jag inte har kraften till att springa, eller att smärtan i ljumsken sätter stopp för att kunna köra 100%. och jag är inte nöjd med att vi får tre skadade när vi väl är två femmor. (plus tre halvskadade i form av jenka, frida och mig själv) och jag är så brutalt onöjd över mina blåslagna armbågar och ömmande höft efter kapningen från solfjäderns målvakt. men jag är sjukt nöjd med att jenka satte straffen som jag fixade! DM är över och det är ganska skönt. min kropp gör ont efter fem matcher och en målvaktskapning. men nu vill jag ha ordentliga träningar och fyspass! och så en lagfest med dam&herr hos petter, "ny i herrlaget".

har jag sagt att jag gillar hösten? med hösten kommer vardagen, rutiner. träningar och matcher. lycka. ordentliga helger, jobb... jag gillar't. jag har börjat ogilla sommaren. det är varmt på jobbet och jag har aldrig semester. folk åker iväg och man är full jämt.

men jesus... tre exkarlar i samma innebandyförening? det finns ju inte! jag vet inte om jag klarar framtidens lagfester. hahaha.. eller?