vems fel var det nu igen?

jag tycker som plura. man kan alltid skylla på att det är en fyllegrej. man kan alltid skylla på alkoholen. det är mitt mantra i livet.. eller...? fast om man inte har har druckit denna alkohol, vad ska man då skylla på? bitterheten, ångesten, ensamheten, åldern? allt jag behövde var en människa att prata med men som alltid blev det bara så fel.

vaknade med en smula ångest imorse. men hallå, det är ju faktiskt söndag så ingen är väl gladare än jag? söndag=innebandydag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0