"det är inte dig det är fel på, det är mig..."
har länge funderat på varför jag har såna problem att få ett förhållande att funka, och varför dom tar slut av så sjuka anledningar. fyra förhållanden sen jag var 17. jag har liksom aldrig vart ensam förren nu.
- karl nr. 1, 17 år. väldigt oseriöst och inte mycket att snacka om. jag gjorde slut pga. -->
- karl nr. 2, 18 år. slut pga. "han ville inte slänga bort sin ungdom" tack för den!
- karl nr. 3, 19 år. det längsta men samtidigt det sjukaste. "jag har kommit ifrån mina vänner i finspång, blablabla" en jävla massa skitsnack för anledningen var förutom otrohet att karjäveln träffat en annan. (att han sen avverka en ny tjej var tredje månad var ju inget konstigt alls.)
- karl nr. 4, 22 år. "jag tror inte du kommer att trivas med mina vänner" nej för det är ju svårt att lära känna nån man aldrig träffat...
vad är då gemensamt med dessa? varför har det inte funakt? jag har testat både äldre och yngre, seriöst och mer oseriöst. nära och längre bort. det blir liksom aldrig bra, jag kräver för mycket eller så tröttar jag ut dem. känner mig bara jävligt bitter just nu.
så bitter att jag börja tjuta när karl nr. 2 av en händelse ringde nyss och sa att han utnyttjat mig. han har använt min mail till nått skit på aftonbladet. jag bröt ihop och börja grina, hur bitter får man va? haha... han tyckte det va konstigt att jag blev sur för det? karlar...
en annan tanke som slagit mig i min ålderskris och bitterhet är att jag har 7 år kvar till 30. jag vill ha barn när jag är runt 30, men jag vill ha vart tillsammans med den blivande fadern i 5 år innan barn ska bli till. då måste jag alltså träffa karljävlen i mitt liv när jag är 25, alltså har jag 2 år på mig. 2 år går ju läskigt fort. knepigt...
att det sen är VM-krönika -94 gör ju inte att man grinar mindre. jävla sport. var är fimpen när man behöver henne på msn? hehe...
så bitter att jag börja tjuta när karl nr. 2 av en händelse ringde nyss och sa att han utnyttjat mig. han har använt min mail till nått skit på aftonbladet. jag bröt ihop och börja grina, hur bitter får man va? haha... han tyckte det va konstigt att jag blev sur för det? karlar...
en annan tanke som slagit mig i min ålderskris och bitterhet är att jag har 7 år kvar till 30. jag vill ha barn när jag är runt 30, men jag vill ha vart tillsammans med den blivande fadern i 5 år innan barn ska bli till. då måste jag alltså träffa karljävlen i mitt liv när jag är 25, alltså har jag 2 år på mig. 2 år går ju läskigt fort. knepigt...
att det sen är VM-krönika -94 gör ju inte att man grinar mindre. jävla sport. var är fimpen när man behöver henne på msn? hehe...
Kommentarer
Postat av: Anonym
det är inte dig det är fel på, karlar är efterblivna i allmänhet.
Postat av: Anonym
Jag vet, har aldrig vart nått fel på mig. haha
Postat av: Anna
Jävla karlar, varför ska det vara så förbannat svårt?
Trackback
