att vinna smakar gott.
idag sänktes kfums självförtroende ytterligare när våran kära målvakt vann strafftävlingen. TVÅ gånger dessutom. ja men tack för den! hehe. vi vann i helgen. vi borde ha vunnit enkelt. men det är så sjukt jävla svårt att spela mot boxholm när dom hänger på en, sätter in en hand i ryggen redan innan man fått bollen, eller slår sönder klubban för en. jag blir frustrerad när vi inte får nått för det. men det värsta av allt är att dom här småtjejerna inte ens fattar att dom gjort fel när vi väl får ett frislag?? och helt ärligt blir jag ledsen över att domarnivån är så äckligt låg. ström är och kommer alltid va den sämsta domaren i östergötland.
det är oxå jävligt frustrerande att ha ont, att inte kunna ge allt. foten gör ont i varje steg. men visa aldrig vad du känner, bit ihop, visa aldrig känslor... eller?
tröttare än tröttast!
nu är jag tillbaka, lite mindre bitter men helt galet trött. intalar mig själv att det är för att jag inte druckit nått kaffe idag. men jag har ju sovit fjorton timmar inatt. helt sjukt, jag somna kl 21, när hände det senast?
att vråla ut sin ilska!!!!
ingenting fungerar ju fan som det ska just nu!!!!!
jag orkar inte med denna dator längre, får psykbryt snart. den dör, hela tiden. och så här seg har den aldrig varit. varför känner jag ingen med ett brinnande datorintresse? jag behöver HJÄLP! jag försöker att förstå hur man kan fixa det själv men dör av denna seghet och har inget tålamod för att vänta. och när datorn då dör tre gånger om dagen känns det ju sådär värt att försöka göra nått? det va dagens första problem. över till det andra:
när jag väl tar mig mod till att ringa vårdcentralen är kvinnan bitter och berättar att det där är nog inget man kan göra nått åt... nehe, men ni kanske borde kolla på det först? får vänta en vecka och kommer väl dö av mina tankar fram tills dess. när jag ändå är där kanske dom borde kolla på min fot? för vad har hänt i mitt annars så perfekta liv? för första gången i min innebandykarriär har jag blivit skadad. det är ju för fan ett skämt! den här säsongen är ett skämt, småskadad hela tiden. är så jävla besviken att jag knappt kunde va glad över segern.
så, det va dagens hets. återkommer förhoppningsvis lite mindre bitter en annan dag.
jag skulle behöva ett utbrott, ett psykbryt.
för att bättra på dagens dos av ångest insåg jag precis att jag fyller tjugofyra om fyra månader... en jävla mellanålder sas det igår. en jävla dålig mellanålder. antingen är alla tretti +, har livet klart, barn på väg och giftemål. eller så dom nitton-tjugo, tar livet lätt och har sjuttonåriga småtjejer...
jag orkar fan inte mer, jag vill ha min livsglädje tillbaka tack. och för det har jag en plan...
wääääh
hur förändrar man sitt liv för att slippa denna ångest som ständigt kommer på besök?
jag sa nog några hårda ord.
Och det är då jag önskar att jag kunde hålla käften
Tysta pessimisten, bara vara din vän
En stilla bön om lugn igen
Att slippa ta besluten
och det är då jag önskar att jag kunde hålla käften
tysta pessimisten, bara vara din vän
en stilla bön om lugn igen
att slippa ta besluten
att hitta inre frid.
på något underligt sätt känner jag mig lite nöjd, nöjd över något jag inte riktigt vet. förutom att anna hittat världens bästa harry potter-kurs, sjuuuukt nördig men jag är ju nörd oxå! sen är jag nöjd över att kunna stå emot. nöjd över att inte gråta ut sina känslor. nöjd över att hellre somna arg än somna besviken. nöjd över att inte jobba ihjäl sig, att faktiskt ha två lediga dagar i veckan. att kunna ge den tiden till att styra upp mitt liv. nöjd över att jag faktiskt lär mig av mina misstag fast dom sliter i mig och skriker att jag ska göra om dom.
sen är jag mindre nöjd med att jorun, mamma och pappa skrämmer upp mig med att jag ska behöva snitta upp hela fingret så att nått jävla sjukhus ska "fixa till det" sluta skrämma mig! jag har redan dödsångest.men jaa, jag får väl helt enkelt ta och ringa vårdcentralen om det inte blir bättre. vänta några dar, ett par veckor....nån månad???
har hälsat på oskar idag, hur kan ett barn va så litet? och lekt med mandy nån timma, sen klarar man ju inte mer? aldrig stilla, aldrig lugn, aldrig göra en sak i taget. hur ska man klara av att ta hand om barn, hur orkar man? men det här trodde ni aldrig ni skulle höra från mig: jag gillar barn. jag gillar mina syskonbarn <3
sen är jag mindre nöjd med att jorun, mamma och pappa skrämmer upp mig med att jag ska behöva snitta upp hela fingret så att nått jävla sjukhus ska "fixa till det" sluta skrämma mig! jag har redan dödsångest.men jaa, jag får väl helt enkelt ta och ringa vårdcentralen om det inte blir bättre. vänta några dar, ett par veckor....nån månad???
har hälsat på oskar idag, hur kan ett barn va så litet? och lekt med mandy nån timma, sen klarar man ju inte mer? aldrig stilla, aldrig lugn, aldrig göra en sak i taget. hur ska man klara av att ta hand om barn, hur orkar man? men det här trodde ni aldrig ni skulle höra från mig: jag gillar barn. jag gillar mina syskonbarn <3
okej, jag kanske borde ha sytt ändå...
okej, fingret börjar läka, det ser ganska okej ut och gör inte så ont. men! jag får tydligen men för livet ändå, jag kan inte räta upp det!!
normal hand: onormal hand:
ingen alkohol, lova mig det/ birgitta wästberg
mitt beroende har gått från vin till panodil till att titta på tre kronor. vin plus tabletter lät ju jävligt ostabilt, men ni vet vad jag menar. tre kronor är så underbart, nostalgi. klimax och bimbo, reine, mälarkungen. jag älskar dom allihop. dessa dvd-boxar räddar mina uttråkade ensamma kvällar.
det här är inte jag!
det kryper i kroppen på mig. jag måste göra nått. nånting måste snart hända innan ångesten tar över helt. det här är inte jag, att vara såhär..
klimax är en fin kille.
hur lång tid ska det ta att städa en lägenhet på 35 kvm? jag har en kärlek till att slänga saker. att rensa bort skit som inte behövs. rensa ur sin ångest. men jag har ändå inte hunnit rensa garderoberna eller försökt rensa duschen som det tydligen är någon form av stopp i. som belöning kollar jag några avsnitt tre kronor. så jäkla gött!
